tette.

hur ska man någonsin kunna lägga ord för denna krypande ångesten och paniken?
nu sitter jag här, klockan är över ett på en jävla söndags natt och jag mår så dåligt så jag vet inte
vart jag ska ta vägen, kan inte sova! hur jag än vrider och vänder på det så känns det som om alla dörrar är stängda.
jag är så instängd, jag kan inte andas, ett tryck över bröstet är det enda jag kan känna, det är smärta mina vänner,
dryg j*v*a smärta, det känns som om blodet är så tunt så jag själv känner hur det sipprar i mina ådror,
jag blir yr och ännu en gång så känner jag hur svårt det är att andas och trycket över bröstet kommer tillbaka!

jag känner mig arg, fruktansvärt arg. inombords så skriker jag men tror inte jag har några krafter för
att få ut ett ljud, jag tror tillochmed att jag gråter, jag gråter nått så fruktansvärt..
känner mig ensam fast jag är så långt ifrån att vara det. har min kära pojkvän runt om mig varje dag
så jag vet inte alls vad det är för fel..
jag tar en dag i taget, tycker det funkar bäst på mig, tycker jag får ut mest av min dag då..

jag ska inte sitta här och beklaga mig, det finns folk som har det så värre, så jäävla  mkt värre..
för igentligen tror jag att jag vet vart problemet sitter, precis så som mina absolut närmaste vänner.
det ä så tragiskt, vart tog Tettes styrka vägen, seriöst jag känner mig så himla värdelös och hjälplös!
ännu en blogg med mkt svordommar i, men vet inte ens hur jag ska skriva längre..
känns som om jag e en robot och mina fingrar bara går av sig själv på knapparna..

nu blir det att ta en sväng om i duschen sen får jag se hur jag känner mig..
men kan det nångonsin bara komma en rak feeling som gör att man känner sig någolunda stabil.
lord, give me a sign ?

KÄRLEK OCH RESPEKT!

puss puss / t






sov gott!
och självklart är det inte så här varje dag, långt ifrån varje dag..
men det börjar komma oftare och jag kan inte hantera det längre.
tack och puss mina kära vänner!